Drottning Katarina

"Hon är dyrbart klädd i fotsid, plisserad klänning, håller en bok i handen och har drottningkrona på huvudet. Hon ser inte glad ut men det beror inte så mycket på att hon är nybliven änka som på att näsan, hakan och den lilla munnen är skadad. Hon hette Katarina Sunesdotter och var gift med Erik Eriksson, konung i Sverige 1222-1250. 

Den verkliga makten i landet utövades av Eriks jarlar. I Erikskrönikan beskrivs han "som en hygglig karl som förstod sig på allvarliga ting men inte på tornej." I historien känner vi honom som Läspe och Halte. Då Erik avlider endast 34 år gammal testamenterar den barnlösa Katarina större delen av sin förmögenhet till Gudhems kloster.

Att denna östgötska lagmansdotter gynnar ett västgötskt cistercienserkloster och som änka drar sig tillbaka hit kan möjligen bero på att Erik jordats i Varnhem och att hennes faster just blivit abbedissa i Gudhem. 

Hur blev hennes nya liv? Hon har mist sin herre och konungs stöd som hon skriver i testamentet, lämnat hem och vänner och hamnat i en mycket sträng klostermiljö. Omställningen kan inte ha varit lätt. Kunde hon tala om sin sorg och ensamhet med faster Abbedissan? 

I och med Katarinas donation får klostret ett uppsving. Stenbyggnader uppförs och klosterkyrkan byggs till och om. Efter bara några år i Gudhem avlider Katarina. Hon får sin grav i klosterkyrkan och hedras med det praktfulla monument, vars avgjutna kopia finns att beskåda i klosterruinen.

Nyligen gjord en avgjutning från orginalet av Katarina, finns i klostermuséet. " (Text Gudrun Wäpling)     I Klostermuséet finns också testamentet från drottning Katarina med alla sigill, texten syns här på sidan.    

Del av Katarinas gravtumba.

"Tidens tand har inte enbart gnagt på Katarinas anletsdrag. Vid hennes fötter har suttit fyra små munkar och läst en evig själamässa. De är helt utraderade. Änglarna på skulpturens övre del saknar huvuden men emellan sig håller de en duk, där de fångat upp Katarinas själ, som nu ska börja sin färd mot evigheten. Tack var hennes generösa donation till klostret kommer hon att snabbt passera skärselden och nå de saligas ängder. "  (Text Gudrun Wäpling)