Cistercienserorden

Cistercienserorden(latin: Cistercium)startades år 1098 i Citeaux, sydöstra Frankrike. En munk, Robert, samlade en grupp benedektiner-munkar omkring sig för att leva ett liv strikt efter S:t Benedicts regler. Dem ville leva ett liv i fattigdom och avstå från allt som räknas som livets överflöd. Reglerna föreskrev trädgårds- och åkerarbete i kombination med andliga övningar.

Devisen var Ora et labora, be och arbeta. År 1112 kom de till Citeaux för att bli noviser och det blev sedan moderkloster tillsammans med Clairvaux för att stort antal kloster i Europa. I Sverige startades de första cistercienserklostren i Alvastra och Nydala 1143 av munkar som sänts från Clairvaux. Varnhems kloster grundades 1150. Nunnekloster startades i Vreta. Askeby och Gudhem på 1160-talet och dessa tillhörde i början benedektinerorden, men inkorporerades på 1200-talet i cistercienserorden. Abbedissorna var underställda abboten i närliggande munkkloster, men hade i övrigt befogenhet att bestämma mycket över sitt eget kloster.

”Det avlägsna landet bortom världens gränser…” (om Sverige ur cistercienserperspektiv)

Klosterlivet bestod till stor del av bön och kontemplation, gärna vid tända vaxljus. Gemensamma böner förrättades åtta gånger om dygnet och den religiösa sången hade stor betydelse. Detta innebar att läskunnighet var viktig. Nunneklostren blev föregångare för kvinnlig utbildning och samtliga kyrkor i orden var helgade till Jungfru Maria och kännetecknades av enkelhet och stramhet .Vid varje kloster fanns ett sjukhus och för behandling av de sjuka, odlades läkeväxter. Kunskapen om hur medicinalväxter kunde odlas och användas, samlades i handskrivna böcker. Många kryddor odlades och det gjordes ingen åtskillnad mellan kryddor och läkeväxter, då man ansåg att matkryddor hade medicinska egenskaper.  Cistercienserklostren hade ett väl fungerande vattensystem. Man anlade alltid klostren i närheten av en flod eller källa som då kunde försörja alla aktiviteter inom klosterområdet. Vattnet kom då först till kvarnen som mal säden sedan strömmar vattnet ner i värmepannan och låter sig upphettas för att tillverka ölet. Vidare in i garveriet för att bereda det läder som sedan blir till skor. Vattnet fortsätter sen i små kanaler som leder in i klostret som kommer till använding i matlagningen, bevattningen av trädgården, tvättningen osv. och slutligen för vattnet bort alla sopor och latrin.